Hjälten
Av
Dean Koontz

Du vet vad Du har men Du vet aldrig vad Du kan få. Plötsligt kan allt tas ifrån Dig och då vet Du inte var du ska gå.
Var rädd om det lilla så ska Du se, att allt ordnar sig om Du bara ber.  

mina favoritbyxor som jag älskade mest av allt här i världen har tagit sitt sista andetag! Det var på Nyårsafton som det hela inträffade. De har mått dåligt en längre tid men när jag skulle dra upp höger ben mot hakan brast de och de orkade inte längre, de gav helt enkelt upp och släppte den sköra tråd som höll byxan vid liv. Jag skulle villja hålla en tyst minut för dessa högt skattade byxor som förändrat mitt liv, de har tjänat mig väl under dessa 2 år i tjänst, jag älskar er!

Ps. varför finns dem inte kvar på gina för!!!? det finns bara fula byxor där nu :'(

Första dagen på 2012... fan asså va tiden går fort! det känns som att det inte var länge sen jag föddes! xD
Nee men seriöst, jag fyller 18 i år! Det är ju bra jäkla sjukt asså!
Detta år har jag inte lika stora förhoppningar på som förra, jag har väl kanske helt enkelt övergivit hoppet för att gå för egen maskin istället, det brukar alltid bli bättre då eftersom man slipper bli förkrossad av de saker man inte lyckas uppnå eller det som helt enkelt inte går som man själv vill... dessutom ska vi ju ändå dö om några månader så vad spelar det för roll att tro att något bra kommer hända, det gör det ju ändå inte!
Jaja, lycka till med erat sista år på Jorden och lycka till med år 2012!

  

En underbar Julafton blev det i år med... och precis som förra året gick dagen oerhört fort! Fast nöjd och glad blev jag i alla fall, det kan jag lova, med mina samanlagt 40 paket som jag fick ;D 

Plötsligt såg jag mig själv i spegeln men förstod inte vem det var jag såg på. Jag stirrade den hemska varelsen rakt in i ögonen för att väcka någon sorts reaktion men istället fick jag bara en tom blick till svar. Svetten rann och paniken skölje över mig, var detta slutet? Har de hittat mig och vill nu hämnas det grymma öde de tvingats gå till möte? Utan att tänka slog jag handen i den blanka yta framför mig, den splittrades och delarna av den flög ut som av en explosin! Då möts jag av ännu en varelse i en ny återspegling men denna känner jag igen, det är jag.

Mitt hår alltså!... Mitt hår!!! Vet ni hur länge sen det var jag kunde sätta upp håret såhär? Hur länge sen lockarna slets bort från mig med våld!... ;o

Det sket sig... BIG TIME!
Här försöker man fixa ihop nåt men vad får man för det? En massa sura miner och omöjliga krav!
Nästa gång är det någon annan som får styra upp nåt o dra det längsta strået till stacken, jag struntar i det här nu! 

När jag banade min väg ut till bussen och fibblade med mobilen för att få lite musik i öronen slog det mig plötsligt, vad länge sen det var jag lyssnade på Foo Fighters! Så jag startade den första låt som nådde min omtöcknade hjärna, det blev Dear Rosemary. Låten omfamnade hela mig, den fyllde mig med glädje och producerade fram minnen från tiden med HV2MSD (då HV1MSD hehe daaah).
Men när bussen kom försvann känslan och låten hamnade i bakgrunden. Jag hörde ingen musik förren DOA startade. Men även den försvann efter en stund. Men när Hey, Johnny Park! spelades upp hajjade jag till och lyssnade intensivt till en av mina favorit låtar med Foo Fighters. Sen började Learn to fly och jag sjöng med tills jag kom på att folk stirrade på mig på bussen. Sen blev allting tyst igen, musiken hamnade någonstans i bakgrunden och jag fokuserade mest på mina tankar.
På min väg till Östenssins för att köpa frukost höjs mitt humör ännu ett snäpp, låten Monkey wrench kommer igång och flyttar tankarna ännu en gång till Ljungkan och när Charlie spelade den i omklädningsrummet! Men när låten tar slut är jag fullt upptagen med att betala att jag aldrig hinner förbereda mig på att en ny låt tar över...
När jag väl hamnade nere på stadens bibliotek kom jag på mig själv med att gunga foten i takt med musik och mycket riktigt, den underbara låten Summer's end spelades i mina hörlurar. Sen gick jag för att beställa en data tid men på vägen blir det plötsligt tyst igen men bara för några sekunder sen ljuder Wheels i mina öron och jag stannar upp för att frigöra en suck av njutning, vad jag har saknat dig, går och sätter mig vid datorn men väntar med att logga in tills låten är slut.

Under hela morgonen, fram tills nu och troligen ett bra tag till, har jag inte tänkt på något annat än hur mycket jag saknar klassen HV2MSD! Jag har njutit av varje lilla minne som nått mitt inre öga.
Men jag har även njutit av Dave Grohl och hans underbara... hela HAN!

Jag tror det är därför jag har undvikit att lyssna på Foo Fighters på ett tag, jag saknar er för mycket och på något sätt associerar jag er med Foo Fighters... <3