Plötsligt såg jag mig själv i spegeln men förstod inte vem det var jag såg på. Jag stirrade den hemska varelsen rakt in i ögonen för att väcka någon sorts reaktion men istället fick jag bara en tom blick till svar. Svetten rann och paniken skölje över mig, var detta slutet? Har de hittat mig och vill nu hämnas det grymma öde de tvingats gå till möte? Utan att tänka slog jag handen i den blanka yta framför mig, den splittrades och delarna av den flög ut som av en explosin! Då möts jag av ännu en varelse i en ny återspegling men denna känner jag igen, det är jag.

Mitt hår alltså!... Mitt hår!!! Vet ni hur länge sen det var jag kunde sätta upp håret såhär? Hur länge sen lockarna slets bort från mig med våld!... ;o